Jonas Esbjörnsson: Inga stjärnor att sakna

Efter haveriet mot Bundesligajumbon Freiburg i helgen har de senaste dagarna andats svunna tider i Bayern München. Bossen Karl-Heinz Rummenigge lär ha lämnat skrivbordet på kontoret och klivit in i omklädningsrummet på träningsanläggningen på Säbener Strasse och där hållit ett 20 minuter långt tal som i tyska medier beskrivits som ett donnerwetter – ett fruktansvärt oväder.

Vad Rummenigge, som såg allt bistrare ut på läktaren på St Jakob Park i Basel i går kväll, sa i natt eller kommer att säga i dag kan jag bara tänka mig.

Hypotesen är i fara

Den enda arbetshypotes man har i Bayern den här säsongen är ju att Philipp Lahm, hemma på Allianz Arena, ska höja Champions League-bucklan efter finalen den 19 maj – och nu är den hypotesen bara 90 minuter från att spricka.

Bayern saknade verkligen inte chanser att skaffa ett behagligt utgångsläge inför åttondelsfinalreturen hemma i München om två veckor. Franck Ribery borde ha gjort 1–0 och kanske också 2–0 tidigt.

Men sanningen är att Basel hade de flesta och de bästa målchanserna. Jag begriper fortfarande inte hur det kunde stå 0–0 efter 20 minuter sen först Aleksandar Dragovic, via Manuel Neuers fingrar, prickat stolpens insida och därefter Alexander Frei skjutit i ribban.

Medan Bayern med egot Arjen Robben på planen i stället för den ständigt löpande Thomas Müller mest spelade fin sidledsfotboll runt Basels straffområde kom schweizarna betydligt snabbare och enklare till avslut. Bayerns backlinje var bitvis ett skämt – och mittfältet fullkomligen skriker vad-fan-ska-jag-göra-nu-då så fort Bastian Schweinsteiger, deras ledarvarg, inte är på planen.

Basel har inte de där problemen.

Basel har inga stjärnor att sakna – men i stället något Bayern München inte har just nu: ett l a g, som slaviskt följer sin smarta matchplan.

Fostrades i Bayerns tränarskola

Det fanns många hjältar i Basel i går kväll.

Inhopparen Valentin Stocker som behärskat sköt segermålet under Neuer i 86:e minuten, förstås. Fantastiske målvakten Yann Sommer, naturligtvis. Men också ett välorganiserat försvar, två kreativa mittfältare i 19-åringen Granit Xhaka och 20-årige Xherdan Shaqiri (som alltså redan skrivit på för Bayern, men som just i dag kanske ångrar det...) – och rutinerade Marco Streller och Alexander Frei, som jobbar hårdare än de flesta anfallare i årets Champions League.

Men framför allt – coole tränaren Heiko Vogel.

En analytiker som ibland blir så upphetsad att han tar en hand ur sin jackficka och försiktigt höjer den i protest mot ett domslut. En 36-åring som faktiskt fostrats i Bayern Münchens tränarskola och som bara varit huvudtränare sen i oktober, då Thorsten Fink drog till Hamburg.

På den korta tiden har han alltså slagit både Manchester United (2–1) och Bayern München (1–0).

90 tuffa minuter i München återstår, men Vogel kan mycket väl ta detta Basel till, minst, kvartsfinal i Champions League. Och då blir jag förvånad om han inte tränar Bayern inom ett par år.