Invandrardebatt ska vara ängslig
Författaren Fredrik Ekelund pläderar, i en stor artikel på DN Kultur, för en öppnare debatt om Problemet Islam.
Människor som inte talar klarspråk om Problemet är antiintellektuella, eller så ser de inte Hela Verkligheten.
Fredrik Ekelund ser Hela Verkligheten, och den ser ut så här: Ekelunds kompisar i Malmö gillar SD. Ändå är de inte nazistiska stövelfetischister! De är Ekelunds kompisar. Och om folk som Ekelund gillar, röstar på SD, måste det vara förståeligt att rösta på SD. Det ska man inte hålla emot Ekelunds kompisar. Det är i själva verket andra partiers - framför allt Socialdemokraternas - fel att Ekelunds kompisar röstar på SD.
Därför borde S bli mer likt SD. Det har de hittills varit dåliga på, tycker Ekelund. Men man behöver inte "göra en Kjaersgaard", förklarar han. Det skulle räcka om arbetarrörelsen gjorde upp med "kulturrelativismen och sökte sig tillbaka mot sina rötter från Upplysningen (frihet, jämlikhet, broderskap)".
Hur gör man då, då? Ja, plötsligt börjar Ekelund plädera för att man inte ska låta invandrare bo där de vill. De bör inte bo i storstadsregioner, utan smetas ut jämnt över landet. Att den strategin redan har prövats och förkastats, bland annat för att invandrare ofta placerades där det fanns bostäder, men inga jobb, berör han inte. Huvudsaken är att invandrare inte bor varsomhelst. För det är - kulturrelativism? Va?
Ett annat problem är att S har "flirtat med islamismen". Det gjorde partiet som värst när Mona Sahlin besökte Stockholms moské och hade "en sorts sjal" på sig. Hon borde ha varit barhuvad!
Vilka kuriösa resonemang. På vilket sätt är dirigering av invandrare till Norrlands inland den upplysta motsatsen till kulturrelativism? På vilket sätt är respekt för seder, när man besöker ett religiöst rum, en flirt med extremism?
Jag håller dock med Ekelund om en sak: Upplysningen bör försvaras. Och det vore kanon om alla invandrare tyckte som jag, tycker jag. Men vad tusan gör man om vissa struntar i det? Om de bryter, inte mot lagar, utan mot svenska seder - vad gör man då? Man kan införa nya lagar, förstås, som gör deras seder straffbara. Som ett slöjförbud. Men krockar inte det med upplysningens frihetsbegrepp? Och hur utbrett är slöjbärandet, egentligen? Hjälper man beslöjade kvinnor genom att låsa in dem? Är det vettigt att fängsla en ung student som bär slöja för att reta sin sekulariserade morsa?
Det är svårt med mångkulturalism.
När DN Kultur twittrade ut Ekelunds artikel i går, lanserades den som en appell för "en mindre ängslig debatt" om muslimer. Men denna debatt ska vara ängslig! När en majoritetskultur diskuterar hur den ska förhålla sig till en minoritetskultur, och gör det på offentliga arenor där minoritetskulturer sällan eller aldrig hörs av, då är ödmjukhet det enda civiliserade. De flesta etniska svenskar fattar inte finliret i andra kulturer, bär på fördomar som de (vi) inte vill kännas vid, trasslar in sig i komplicerade samband, blandar ihop etnicitet med sociala problem.
Fredrik Ekelund tycks utgå ifrån att han och hans kompisar är upplysta per definition. Om de retar sig på muslimer, då är muslimer ett problem - exakt i paritet med deras obehag.
Den sortens etnocentricitet har lett européer väldigt fel, väldigt ofta.